- Paus i packandet -
Blev riktigt lycklig över när jag äntligen packat allt och fått rum med det i kappsäcken, men tyvärr höll inte lyckan i så speciellt länge eftersom att jag hittade två par skor, två par tights, en t-skjorta, en leotard och en sminkväska som också borde få plats… Nu blir det till att kämpa.

- En stund senare -
Nu tror jag att allt är inne i kappsäcken vilket betyder att det bara är en utmaning kvar. Vågen. Måst väga min kappsäck eftersom att jag inte anser mig ha råd att betala sisådär 100$ bara för att min väska väger för mycket. .
Ooops… Nu blir det nog att försöka sätta något i handbagaget/lämna nått på stället, måste få bort en del övervikt..

Så var en till vecka förbi. Sista veckan i USA har flugit förbi och innan jag riktigt hunnit fatta det så är min första USA vistelse över. Om 3h har Cast B träff för att hoppa på bussarna som ska ta oss till flyget vidare mot Mexiko. Spännande! Var lite småspännande att komma till USA p.g.a. språket men nu är det ett helt nytt språk jag reser till. Vi har fått ett papper på mer eller mindre nödvändiga ord och fraser på spanska men har inte riktigt energi till att försöka plugga in dom… Hoppas jag bor i en familj som talar engelska/har en room mate som snackar spanska. Skulle bara fattas jag på vårt första ställe i Mexiko inte har någon room mate och hamnar med en familj som knappt gör sig förstådd på engelska.

Här i Lake Havasu har jag och Sara (Colorado) bott hos en tant på 60+ och hennes pyttelilla pudel med rosa lackade ”naglar”. Hon har varit jättesnäll och haft en massa intressanta historier att berätta om sin uppväxt. Synd bara att hon har haft en tendens att prata rätt snabbt och använda lite väl jobbiga ord nu som då…
Sådär med caste har vi haft två CI dagar och två showdagar. Första CI dagen tillbringade jag och 5 andra på ett hem för katter och hundar utan ägare. Uppgiften vi fått förhandsuppgifter om att vi skulle göra var städa några burar samt leka med djuren. Var detta vad vi gjorde? Nej. Vi jobbade utomhus i 40 graders värme med att kratta grus, kratta löv och flytta knytnävstora stenar från ett ställe till ett annat. Varmt, svettigt men tack vare gruppen ändå helt okej. Hade verkligen sett framemot att få springa runt och leka med nån söt hund men, men nu blev det inte så. Andra CI dagen var det full CI som gällde, alla på samma ställe, vi hade något som kallades Culture fair. Vi hade en gymnastiksal till vårt förfogande och skulle hitta på något roligt för ca. 400 barn som skulle lära dom något om andra länder och kulturer. I ena halvan av salen hade varje land som är representerat i UWP ett eget bord med lite information om landet och… ja… man fick hitta på vad man ville, i andra halvan hade vi ansiktsmålning, hennatatuering, vänskapsarmbandsstation, en hinderbana/hoppslott (uppblåsbar hinderbana helt enkelt), ”sumobrottnings dräkter”, känna-igen-flaggor-och-få-kex-station, ett slott byggt av pafflådor, danstävling osv. Shit vad mycket ljud det var! Har inte riktigt förstått det här med varför man måste öppna munnen så fort benen börjar röra sig. Men det var kul också! Till mitt Finlandbord hade jag tagit med mig Pantteri. Haha. Alltid lika roligt att se folk smaka salmiak om dom aldrig tidigare gjort det.
Under första showdagen gjorde jag ovanligt nog inte Set up, jag var på dansworkshop. Skoj. Showen på kvällen var väl inte riktigt den bästa vi gjort… Inga större misslyckanden men vi hade ingen energi. Vet inte varför men energin fanns helt enkelt inte och då blir showen inte speciellt bra heller… Ingen striking efter showen eftersom att vi hade show ikväll också.
Kvällens show gick betydligt bättre, vi hade mycket mer energi och alla var lite småemotionella eftersom att det var sista showen i USA, sista showen som var precis så. I Mexiko kommer den ändra lite, bl.a. så ska vårt Mexikomedly insättas. När vi kommer till Europa kommer showen ändra rätt mycket. Många låtar kommer att tas bort eftersom att Wattenfall som köpt upp alla shower vill ha en kortare show. Trist! Dessutom var det en från tech. Staffs sista dag. Riktigt trist. Han var en av dom bättre i staff. En snäll, glad, och trygg person. Kommer, som många andra, att sakna honom.

Som vanligt blev det en sömnlös natt inför en resedag men jag bryr mig inte så mycket, kan ju sova i bussen och flyget imorgon..

Mexico, here we come.